Min sorgebehandling

Det här är bara en glimt av min verklighet.

Att jag skriver för att behandla min sorg har varit ett faktum länge. Det började för många år sen när jag började fotografera. Det var resultatet av att fokusera i flera år av att lära sig att ta bra bilder. Att också kunna berätta något med sina bilder. Det är som om det är halva meningen med en bild. Det finns alltid utrymme för en egen tolkning om ingen beskriver bilden, känslan eller historien bakom den. Det här har blivit en så kallad ritual nästan under senaste 473 dagarna. Minst ett par gånger i månaden har jag spenderat kvällar där jag släppt ut allt känslomässigt i text här på datorn. I flertal olika typer av versioner. De flesta med saknad och sorg men också något enstaka i ilska över situationen.

Alla gånger så har jag tagit bort texten i slutändan.

Det är precis som om jag bara vill få ur mig detta till någon, eller något. Man vill ju att någon lyssnar.

Ingen kommer kunna säga till mig:
"-Jag förstår hur du känner.”

Även om jag förstår att de flesta varit med om tragedier i sina liv så är det alltid olika för alla. Vi är alla unika. Det här var en röd linje genom Marias personlighet. Alla var unika för henne.

Även om människor kanske växt upp annorlunda så finns det alltid en sorg på olika nivåer och hon var den som alltid lyssnade och försökte hjälpa andra. Det kunde vara allt från att man fick stöd för att man misslyckats att flippa pannkakan direkt i stekpannan till att någon mått riktigt psykiskt dåligt. Där fanns du med all fokus på att lyssna på personen som behövde lufta sig.

Jag tänker inte låta detta inlägg bli den story som jag vill berätta om dig, Maria.
Här stoppar jag idag med att jag är tacksam över allt jag har kvar från dig. Din fina hund Aya som ligger i mitt knä just nu och piper lite efter uppmärksamhet i det skendräktiga stadiet hon är i just nu. Till lärdomen av den människa du var, så jag kan vara en bättre människa för andra som är i min närvaro.

Jag kommer fortsätta att skriva om dig i tysthet för det känns som det stärker minnet jag har av dig. På sistone har det varit pennan som varit mitt val i denna sorgebehandling.

Saknar dig, Maria.